onsdag 14 september 2016

Basljud

Grannar.
Kommer jag någonsin vänja mig vid dom? Kanske inte.
Här är det konstant ljud från lekande och skrikande barn, hög musik som dunkar sin bas in i mina väggar, och allt är ljust.
Jag trivs verkligen i min lägenhet, men jag saknar tystheten och mörkret så innerligt mycket.
Jag tolererar den nya omgivningen, men ibland blir jag rädd att jag aldrig kommer vänja mig. Vad gör jag då?
Ska jag bli den där sura grannkärringen som alltid klagar? Alla känner alla här längs med gågatan, och det gör att jag känner att det inte finns utrymme för några pikar eller regler. Uppenbarligen har folket levt såhär tillsammans länge, och att jag som nyinflyttad ska komma in och ställa nya krav känns som en omöjlighet.
Men... jag lever. Och jag är ändå nöjd. Jag har mitt liv för mig själv.
Det kan egentligen bara bli bättre, bortsett från saknaden av tystnad då såklart.

Nej, här ligger jag i min trånga soffa och smider planer för framtiden. Det känns spännande. Möjligheterna känns hyfsat stora nu.

söndag 11 september 2016

Blöjfri och nappfri

En vecka har gått sedan jag flyttade hit. Känns som det har gått mer tid än så, men så är ju tiden väldigt subjektiv. Jag tar det som ett gott tecken, att jag trivs osv. Jag har ju planerat för detta så länge nu så att flytta var liksom redan klart i mitt huvud.

Däremot så hände något jag inte alls hade planerat. Första natten med lilleman här så insåg jag vid läggdags att jag hade glömt att köpa nappar, och jag hade inte tagit med någon heller. Jag fick panik! Föreställde mig en natt med ett gråtande barn som inte kunde somna. Men vet ni, inget hände.
Jag har väl tyckt tidigare att han inte använder nappen så ofta på natten. Han tappar den ganska fort efter han somnat och jag har stoppat i den igen de gånger han vaknat.
Jag ville inte säga till honom att jag inte hade någon napp, ville inte göra det värre. För han bad inte om den och han somnade utan problem. Så hela veckan har han varit nappfri, utan större problem. Det har varit så mycket otryggt för han iom flytten att den biten måste ha försvunnit mitt i hans kaos. För det har varit jobbigt. Lätt till gråten. Utbrott av många känslor och allmänt gnällig, tom puttat ett annat barn på dagis - helt olikt honom.
Visste jag inte bättre så skulle jag säga att jag upplevt lillemans första trotsålder. Men det börjar sakta bli bättre. Han verkar ha accepterat att vi bor i lägenheten nu, och att pappa bor i huset.
Kanske hade han känt sig tryggare med napp, men det har gått så bra utan. Han har frågot efter napp en ynka gång i veckan, och när jag sade att det inte fanns någon så okejade han det och somnade sedan. Min lilla kämpe...

Annars hade jag tänkt ta bort nappen i för hans treårsdag i mars 2017, eftersom han denna sommar blev blöjfri. Ville liksom inte göra alla förändringar på en gång.
Även detta gick jättesmidigt. Han var ju redan torr sedan långt tidigare vad gäller bajs, och det väl två veckor innan han helt var torr med kisseriet när vi väl börjat på allvar. Då tog vi även bort nattblöjan, för det roliga var ju att han var nattorr innan han blev dagtorr med kisseriet. Vi vågade bara inte ta bort blöjan på natten förrän det gick bra på dagen.

Ja jag vet inte... jag är väl bara lite stolt över mitt barn. Han hänger liksom bara med och finner sig fort.

lördag 3 september 2016

Ny tid

Nu. Nu bor jag någon annanstans.
Jag bor inte längre med pappan till mitt barn. Nu är vi separerade på riktigt.

Jag har fått det så fint här. Här kan jag trivas. Mitt hem. Mitt liv. Det är nu jag ska bygga upp någonting som funkar utmärkt för mig och lilleman.
Min älskade lilla Carl. Imorgon vid lunch åker jag och hämtar han hemma i huset. Hemma... jag måste nog vänja mig av vid att säga hemma i huset. Hemma är ju hemma i lägenheten nu. Det känns konstigt. Att flytta från hus till lägenhet alltså. Naturen försvann och ersattes av ljudande grannar, trafikljud och ljusa nätter a la gatulampor.
Men det är väl en vanesak det med. Att bo i en marklägenhet är det bästa jag kunde få. Det är fint här, på sitt eget lilla sätt.

Jag knapp bärja mig till morgondagen kommer och jag kan fortsätta pyssla med alla detaljer. Var ska allt vara! Det är den roliga frågan.

Iallafall. Första natten här. Jag unnar mig lite, kanske till och med firar lite. Tända ljus, netflix, ben&jerrys, grogg och ensamtid. Jag njuter.