Att hämta sonen på dagis är ingen lätt uppgift nuförtiden. Han vill helt enkelt intw gå därifrån. Det spelar liksom ingen roll att han vill komma hem, för han har ju det roligt just där och då och när jag kommer och ska få med honom hem så blir han ju såklart ledsen. Helt förståeligt, men ganska frustrerande för mig när jag är trött efter en jobbdag och bara vill hem så snabbt som möjligt.
Försöker ändå inte att stressa. Jag hänger oftast med Carl en liten stund på dagis så han kan visa allt kul han pysslar med. Ja ni vet, ett försök att inte bara rycka honom ifrån förskolan direkt när jag kommer - vilket bara skulle göra det värre.
Men så häromdagen gav jag honom väskan att hålla i. Genast såg jag hur han sträckte på sig och gick med stolta steg ut genom grinden utan några som helst protester. Helt plötsligt fick han en uppgift, ett ansvar, och då glömdes dagis bort och han fokuserade på sin uppgift istället.
Att få bära väskan kan kanske verka lite smått, men alla friska människor växer med ansvar och att få vära väskan är ett tillräckligt stort ansvar för för amå barn. Jag kunde se att han kände sig stolt. Han var otroligt nöjd med situationen och jag tror att han kände sig viktig och stor i sina egna ögon. Han växte helt enkelt.
Små barn klarar av mycket, bara vi låter dem testa och göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar