Jag har varit iväg exakt hela dagen på RFSUs grundutbildning idag. Vi hann äta frukost tillsammans och vi fick även lite kvällsmys i soffan ikväll innan läggdags för Carl. Frånvaron och ett sjukt barn har gjort sitt för mitt dåliga samvete. Ni vet det där samvetet som jag tror alla föräldrar brottas med.
Carl har haft det bra, det är inte det. Jag vill bara vara extra nära honom helt enkelt.
Nu precis när jag själv gick och lade mig så rullar Carl mot mig och sträcker ut en hand och letar efter min. Självklart mitt lilla barn tar jag din hand, så att du vet att jag är här, så att du kan somna tryggt igen.
Hur ska jag någonsin kunna kasta ut honom till att sova ensam i ett annat rum?? Nej det får nog bli hans val isåfall, inte mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar