Jag kan ju inte påstå att det är lätt att själv vara sjuk när man är förälder. Den inre konflikten gällande behovet av vila och egentid mot lillemans behov.
Jag gjorde misstaget en gång att ha Carl hemma från dagis i fyra dagar när jag var sjuk i influensan. Har hela tiden haft idén om att är jag hemma så måste barnet vara hemma. Att det skulle vara det bästa. Men oboy vilken dålig mamma jag var den veckan, och på fredagen gav jag upp och Carl fick vara på dagis så jag kunde vila ostört. Jag lärde mig min läxa och nu nör jag åter igen är sjuk (sedan påsk) så har lilleman fått vara på dagis enligt planerat. Jag har insett att jag orkar inte, och det är synd om Carl som inte får den uppmärksamhet han behöver när jag bara är trött och orkeslös. Jag vet att han har det bra på dagis, men det dåliga samvetet gör ju sig påmind.
Här ligger liksom jag och bara gottar mig med lite filmer, glass och febernedsättande. Precis som om jag skiter i mitt barn. Den inre rösten säger att jag borde ha han hemma trots att jag är sjuk. Jag får bara bita ihop lite, som jag brukar göra, det är ju inte så svårt.
Men jag har väl lärt mig att vara lite snällare mot mig själv. Mer RIKTIG vila = snabbare tillfrisknande. Och det gagnar Carl i slutänden.
Jag tror alla föräldrar känner sig hyfsat otillräckliga när vi själva är sjuka och barnen inte tas om hand på de sättet vi är vana vid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar